|
|
Espinärahögen
Den största och mest kända graven, ca 800 meter NNV om Hällfors, är 7 meter i diameter och 1 meter hög med i mitten en 3 x 1,7 meter stor och 0,6 meter djup grop, uppkommen genom gravplundring på 1800-talet.
Övriga gravar utgörs av mindre stensättningar, vanligtvis ovala, ca 4 x 3 meter stora och 0,2 - 0,3 meter höga med fyllning av 0,1 - 0,4 meter stora stenar.
Tre finns samlade omedelbart väster om Lappkåtaudden. I övrigt är de huvudsakligen utspridda en och en i terrängen, såsom vid fångstgropen öster om Finnmyran.
Granåboplatsen (Källa: Granån 250 år: Morin Åsa, Westerberg Jan-Olov )
Fornlämningar har hittats från tiden 800-400 f.Kr. Boplatsområdet har legat i maritim miljö. Det har utnyttjats under sen bronsålder och föromersk järnålder (800- 400 före Kristus) enligt konventionell kronologi. Området har utnyttjats av en befolkning som berett kött från förhållandevis stora djur att döma av kokgroparnas storlek, säl vore tänkbart i sammanhanget.
Granåboplatsen är en av de största som är kända i sitt slag i länet. Inom området har påträffats 26 kokgropar. Ytterligare boplatser i närheten av Granån finns dels på sandmark 200 m söder om Vattugubben och dels på en höjdrygg 600 meter NNV om byn Empoberget. Fem stycken boplatser har registrerats på var och en av dessa boplatser. Boplatserna torde av nivåförhållandena att döma ha använts i tidsskedet från tidigast ca 1000 f.Kr. och framåt till tiden kring år 0, möjligen något längre. Gravanläggningarna i Kalix antyder att man kan ha haft en fast bygd i området under slutet av järnåldern.
Den största och mest kända graven, ca 800 meter NNV om Hällfors, är 7 meter i diameter och 1 meter hög med i mitten en 3 x 1,7 meter stor och 0,6 meter djup grop, uppkommen genom gravplundring på 1800-talet.
Övriga gravar utgörs av mindre stensättningar, vanligtvis ovala, ca 4 x 3 meter stora och 0,2 - 0,3 meter höga med fyllning av 0,1 - 0,4 meter stora stenar.
Tre finns samlade omedelbart väster om Lappkåtaudden. I övrigt är de huvudsakligen utspridda en och en i terrängen, såsom vid fångstgropen öster om Finnmyran.
Granåboplatsen (Källa: Granån 250 år: Morin Åsa, Westerberg Jan-Olov )
Fornlämningar har hittats från tiden 800-400 f.Kr. Boplatsområdet har legat i maritim miljö. Det har utnyttjats under sen bronsålder och föromersk järnålder (800- 400 före Kristus) enligt konventionell kronologi. Området har utnyttjats av en befolkning som berett kött från förhållandevis stora djur att döma av kokgroparnas storlek, säl vore tänkbart i sammanhanget.
Granåboplatsen är en av de största som är kända i sitt slag i länet. Inom området har påträffats 26 kokgropar. Ytterligare boplatser i närheten av Granån finns dels på sandmark 200 m söder om Vattugubben och dels på en höjdrygg 600 meter NNV om byn Empoberget. Fem stycken boplatser har registrerats på var och en av dessa boplatser. Boplatserna torde av nivåförhållandena att döma ha använts i tidsskedet från tidigast ca 1000 f.Kr. och framåt till tiden kring år 0, möjligen något längre. Gravanläggningarna i Kalix antyder att man kan ha haft en fast bygd i området under slutet av järnåldern.
